dan före 2:a advent.

Oj, oj. Länge sen sist, igen. Men ja får göra en snabb sammanfattning.

Max o jag va på babysångsavslutningen i måndags. Vad ska vi göra på måndagar nu? De kanske får bli lunch på stan iaf? På kvällen sen va ja på massage. De e juh alltid skönt, la ja oftast. :) Efteråt hade ja träningsvärk i 2 dagar.

Tisdagen bjöd som vanligt på babysim, de e så himla mysigt. nästa vecka ska mamma följa me oxå. De blir nog kanonbra. :) Max plaskar mest av alla. men sen e han juh äldst oxå. Efter simmet åkte vi till farmor o farfar, dom hade juh inte sett max på några veckor. Så de blev lite mat o uppvisning på vad Max har lärt sig. :)

Onsdag skulle vi till Emma o Wille, men stackars Wille va sjuk så tillslut hamnade vi hos Emma o lowa ist i deras nya hus. Oj vilket kök. Ja e såå avundsjuk. De e typ 3 gånger så stort som mitt. :)

Torsdag gjorde vi inte så mycke alls o fredag va de julbord för Rikard så mamma o Sebbe kom hit. De va bra för då kunde ja passa på att ha tvättstugan samtidigt. De kasnek e nojigt, men ja vill inte gå ut i tvättstugan när max ligger o sover.

Idag har Rikard mått ganska kasst, men ja tycker inte de e nån anledning att bara ligga i soffan. Iaf inte om man har barn. Så ja har sett till att sysselsätta mig så han får ta max en del. Nu på eftermiddagen/kvällen har jag bakat lussebullar, bullar och gjort pepparkaksdeg tills imorn. Samtidigt lagade jag mat. De gäller att göra allt samtidigt. :)

När de gäller Max så ligger han inte still en sekund nu. Han har juh äntligen kommit på hur han kan vända sig till mage. Men nu vet ja inte om de e så roligt. :) Speciellt inte när han ligger i vår säng. Då rullar han antingen på mej lr Rikard. Dessutom så vänder han på sig i sömnen men kan inte vända sig tillbaka. Då blir han arg o mamma måste gå upp. Tyvärr är Max väldigt förkyld och även lite hostig, hoppas de går över snart. De e så synd om honom när han inte kan andas ordentligt och hostar i sömnen.

Nu närmar de sig 7 månader sen Max föddes o ja har fortfarande svårt o förstå de ibland. Hur kunde vi få en så underbar liten krabat? Han kan juh omöjligt förstå hur mycke glädje han sprider. älskade Max. <3


Kommentarer
Postat av: Hanna

Hehe, det ser jag ju nu på bilden där uppe!

Det var faktiskt våran tanke, att snabeln skulle va en bra grejj att snutta på ;)

2010-12-06 @ 12:39:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0